Lyndi bloggar

Jag tror inte på gud, men jag tror att det finns en högre makt än oss. Det har jag flera gånger i mitt liv fått se glimtar av.

I detta blogg inlägg vill jag tacka alla underbara människor som jag har fått lära känna i mitt liv:

TACK alla ni som låter mig vara en del utav era liv. TACK för alla stöttningar under livets gång. TACK för all villkorslös kärlek ni givit mig.

Utan er hade jag inte varit den människa jag är idag.
Tillsammans med er är jag stark och ni är alla delaktiga till det underbara liv jag har! ♥

Det har varit mycket känslor denna julen. Det brukar vara mycket känslor runt jul, då mycket "kommer upp till ytan" då. Jag minns jularna från när jag var liten - hur jag flängde runt mellan alla olika familjer för att göra alla glada. Var det någon som tänkte på hur kul jag hade?
Jag tänker mycket på vilken bitvis tragisk uppväxt jag har haft. Min pappas "nya" fru (dem har väl varit gifta sen -92 tror jag) har inte alltid varit så snäll mot mig. Hon misshandlade mig både psykiskt och fysiskt under flera år och nu i efterhand så har jag förstått att en stor del av detta har berott på svartsjukan hon haft gentemot mig och min pappa. Jag har alltid haft en otroligt bra relation till min pappa och varit "pappas flicka". Min pappa i sin tur har inte alltid vetat hur läget har legat till, då hon valt sina stunder gentemot mig väl.

Jag har på senare år faktiskt trott att jag "stängt locket" och gått vidare i mitt liv, låtit henne vara en del av det och låtit livet lunka på. Men nu inser jag hur fel jag haft. Jag avskyr henne för det hon gjort mot mig. Alla glåpord hon kastat över mig - talat om för mig hur värdelös och patetisk jag är. Att jag var en "dramaqueen" när jag grät p.ga separationsångest varje gång jag "bytte hem" från mamma till pappa och vice versa. När jag var ledsen så sa hon åt mig att "dricka ett glas vatten och skölja ner klumpen som växte i halsen och inte gråta".

Hon har hundratals gånger skyllt mina föräldras skilsmässa på mig - jag var upphovet till allt ont. Det var jag som ställde till bråk mellan henne och pappa, det var jag som gjorde henne arg jämt.
Det är hon som förstört denna lilla relation mina föräldrar hade sedan dem skildes. Det är hennes fel att dem inte kommunicerar.

Jag minns en gång när jag berättade för pappa att hon kallade mig för "bitch" (hon är inte av svenskt ursprung). Då ljög hon pappa rätt upp i ansiktet och sa att hon kallat mig för "wich". (Som om det är bättre att kalla en 10 åring för häxa?) Jag minns inte vad pappa sa eller hur situationen slutade.

Hon sa ofta att jag "sprang efter pojkar" och var lösaktig - trots att jag inte var mer intresserad av pojkar än vilken 12-13 åring som helst.
Jag minns hur jag grät i smyg jämt och önskade att hon skulle flytta ifrån mig och min pappa.

Hon talade ofta om för mig att hon brydde sig om min lillebror och mig lika mycket som hennes två egna barn - Detta har jag förstått i efterhand var en ren och skär lögn, då de alltid fick lite mer uppmärksamhet, finare presenter och blev i allmänhet särbehandlade av henne. Men hon gjorde det på ett sånt sätt så att det inte blev så uppenbart.

Jag vet egentligen inte alls varför jag skriver allt detta. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, däremot vill jag vara en förebild för andra barn som har det svårt i världen. Jag har klarat mig förvånansvärt bra med tanke på vad jag varit med om, även om jag inte gått helt smärtfritt ur min barndom. Jag tvingades växa upp fort och fick inte vara barn så länge som jag hade rätt till.
Efter helgen som varit, så har jag bestämt mig för att inte låta min pappas fru vara delaktig i mitt liv längre. Hon är fortfarande väldigt svartsjuk på både mig och min bror - Vi har ju trots allt gett pappa 3 barnbarn och hon har inga. Det svider nog i hennes ögon, och vet ni vad? Det tycker jag att det ska göra! Jag och min bror har kommit så mycket längre än hennes barn i både känslomässig utveckling och utbildning. Vi vet vad vi vill, sätter upp mål och genomför dem.
Hon och pappa har tillfälligt flyttat isär (de har bråkat konstant i flera år) men senast häromdagen så ringde hon hem och bölade och ångrade sig. Pappa säger att hon "fått sig en tankeställare" men jag sa åt honom att hon aldrig kommer att ändra sig. Hon behöver psykisk vård för att inse hur sjuk hon faktiskt är. För ingen frisk människa trycker ner, slår eller manipulerar ett litet barn. Vare sig det är människans egna eller inte.

Min pappa är alltid välkommen hem till oss och jag skulle aldrig utesluta honom från mitt liv. Häromdagen medgav han till min bror att han inte alltid satt oss i första rum och jag märker att han tar igen det med sina barnbarn. Jag älskar min pappa för att han är min pappa, och det kommer jag aldrig att sluta göra. Han finns alltid där för både mig, min bror och hans barnbarn och det kan ingenting i hela världen någonsin ändra på!

Nu är det 5 dagar sen äl förhoppningsvis inträffade. Jag har lovat mig själv att inte analysera- tyvärr är jag sådär bra på det.

Jag har börjat få lotionsaktiga flytningar nu. Precis som innan mens. Så förhoppningarna för en ev. graviditet har väl mer eller mindre grusats. SUCK. Vad brukar man ha för flytningar innan man plussar?

När jag blev gravid sist så hade jag nog bara lite, lite genomskinliga flytningar. Fast å andra sidan så minns jag inte att jag hade vita flytningar innan mens på den tiden. (Det är snart 4 år sen) Men jag vet inte. Jag grubblar och tänker. Jag vill vara gravid! Det hade varit världens bästa nyårspresent, men tyvärr så verkar det ju inte vara så..

Jag var så nära på att ta ett grav-test i morse. Men chansen att det skulle visat något överhuvudtaget är ju ungefär lika med 0%. Jag har bim nån gång mellan den 31 dec - 3 jan så även om jag mot all förmodan skulle vara gravid så lär det ju inte visa sig än.

Det är många tankar i mitt huvud just nu.

Trött är bara förnamnet. Det blir man när man inte gör något vettigt.

Idag fick jag en julklapp av finaste B! ♥ En ängel i et läderband. Sååå fint! Jag blev såklart överlycklig. Underbara B!

Varför får man så lite pengar av CSN i december? Värdelöst! 6400kr nu och 12000kr i januari. Hur går det ihop?!

Nu snöar det ute. Underbart!

Det verkar iallafall som om snön kommer att stanna i några dagar till och jag hoppas vi får behålla våra härliga minusgrader.

God Jul!

För din chans att vinna ett valfritt smycke från www.glanssmycken.se kika in hos Millah: http://millahoman.blogg.se/2009/december/tavling-valfritt-smycke.html#comment

Nu är jag övertygad - zonterapin fick igång min ÄL.
I tisdags började mina äl flytningar och igår fick jag, efter att jag spontant fått för mig att ta ett äl-test, fullt utslag på stickan! Wiiie! ☺ Låter kanske skit löjligt att vara så glad bara p.ga en äl, men nu vet jag iallafall att min kropp fungerar, även om det dröjer innan jag blir gravid. ´
2010 är jag övertygad om att vi får vårt efterlängtade plus! ☺

Jag tycker att alla ska få en ärlig chans - även min egen kropp!
I måndags var jag återigen på zonterapi och fick veta att blockeringarna i äggstockarna var borta. Jippie! ☺
Detta känns såklart jättebra och nu får min kropp en ärlig chans!
Det tackade den för genom att ge mig äl flytningar igår - sådana flytningar har jag inte haft sen innan jag började med p-piller! Under dagen har dem fortsatt att uppenbara sig. Wiiie!
Om äl-uträknaren stämmer nu så har jag äl på torsdag.
ÄNTLIGEN kan jag slappna av! ÄNTLIGEN verkar kroppen fungera som den ska!
Jag har inte testat med äl-tester denna gången och kommer heller inte att göra. Nu vill jag bara låta det va, mysa ordentligt med min sambo om kvällarna ;O) och se vad framtiden har att erbjuda! ☺

Sa jag att jag är på riktigt bra humör idag??!! :-D

Fredag och helg, men jag behöver nog plugga lite i helgen... Hm...

Sitter här med en cider. Yummie! Sambon min är inte hemma ikväll, så det är bara jag och lilleman + hunden. Skönt med lite egen tid ibland, men det räcker med en timma eller två! ☺
Annars då? Längtar till nyår. Ska hälsa på en vän till mig då. LÄNGTAR! Vi åker hela familjen och blir borta några dagar. Underbart!
Snart julafton med. Maj gad, fattar inte vart tiden tar vägen?!! Får ta en tripp till Gekås nån dag med...

Detta var allt för denna gången!

Jag är inne i en Phil Collins period. Underbar sångaer! Just nu skränar denna låten ut ur mina högtalare och jag sjunger med så högt jag bara kan:

How can I just let you walk away, just let you leave without a trace
When I stand here taking every breath with you, ooh
You're the only one who really knew me at all

How can you just walk away from me,
when all I can do is watch you leave
Cos we've shared the laughter and the pain and even shared the tears
You're the only one who really knew me at all

So take a look at me now, cos there's just an empty space
And there's nothing left here to remind me,
just the memory of your face
Just take a look at me now, well there's just an empty space
And you coming back to me is against the odds and that's what I've got to face.

I wish I could just make you turn around,
turn around and see me cry
There's so much I need to say to you,
so many reasons why
You're the only one who really knew me at all

So take a look at me now, well there's just an empty space
And there's nothing left here to remind me, just the memory of your face
Just take a look at me now, cos there's just an empty space

But to wait for you, is all I can do and that's what I've got to face
Just take a look at me now, cos I'll still be standing here
And you coming back to me is against all odds
It's a chance I've got to take.

Just take a look at me now.

Visst måste man väl ändå vara väldigt lyckligt lottad att ha hamnat här på denna jord?

Vi finns här av en anledning - Vi ska leva och vi ska lära. Eller kanske rättare sagt lära och leva?
Jag har lärt mig att alla människor inte är som jag, hur mycket jag försöker intala mig själv det. Jag har lärt mig att alla människor måste accepteras och respekteras även om de inte tycker som jag.
Jag har lärt mig att för att få så måste man ge. Och jag ger hellre mer än jag får. Det känns så mycket bättre i hjärtat!
Jag tror på karma.
Jag tror på kärlek vid första ögonkastet.

Jag minns när jag träffade dig. Brun hud och solblekt hår. Dina ögon fick mig att tappa fotfästet! Hela tiden ville jag få hålla dig nära, känna din varma andetag i min nacke. Krama dig hårt och smeka din varma hud. Det blev inte du och jag då. Det gjorde ont i mitt hjärta, men jag låtsades inte om det. Jag var inte kär i dig. Inte alls. Ingenting. Aldrig. Jag ljög för mig själv i flera år. Sa att jag inte hade några känslor för dig. Sa att jag inte behövde dig. Tillslut hade jag inget val, för hjärtat ropade så högt efter dig att jag var tvungen att lyssna. Jag hittade dig, i ett annat land. Jag var här och du var där. Hoppet om oss avtog sakteligen. Din hemresa skulle inte ske förens om ett halvår och hur skulle allt vara då?
När återvände så kom du hem till mig. Där var han, den solbrända killen som jag inte träffat på så länge. Jag minns när du kysste mig första gången. Den kyssen hade jag väntat på i flera år och mitt hjärta gjorde frivolter. Lycka!
Du är min själsfrände, min kärlek och pappan till vårt barn. Du har lärt mig så mycket om livet och så mycket om mig själv. Du är min bästa vän, den jag gråter hos och skrattar med. Du är min stjärna om natten och min sol om dagen. Kärleken till dig är oändlig. Jag släpper dig inte igen!
Jag ger mig själv och mitt liv till dig, för jag älskar dig högre än himlen!


Jag tror på evig kärlek.
Jag tror på att man blir lycklig så fort man låter sig själv att vara det.
Jag tror på en högre makt än oss.
Jag tror inte livet tar slut när man dör - tvärtom. Det börjar om igen.
 

Nu är mensen snart över och skönt det är det. Tyvärr har jag stora förhoppningar om att plussa i början av januari, men likt förbannat så blir det väl ännu en besvikelse...
 Jag fattar inte att vi redan är inne på försök 8. Minnena av sommaren känns så suddiga. Allt (eller nästan iallafall) kretsade kring bebisverkstad och att bli gravid. Så kom hösten och ingen bebis flyttade in... Nu är det december och vinter. Vid det här laget trodde jag att jag skulle vara hög-gravid. I mina fantasier blev jag gravid på första försöket. Lätt och smärtfritt! Tänk vad fel man har ibland. Man tror att man kan livet innan och utan och så vaknar man upp och inser att saker och ting inte riktigt blir som man tänkt sig. Blir det någonsin det? Eller är det det som är livets charm, att man aldrig riktigt vet? Till viss del håller jag med om att det är det, men en annan del av mig tycker bara att det är fånigt - fånigt att inte få veta när jag ska få lov att berätta för mina nära och kära att W ska få ett syskon. Låta mina pojkar känna bebisens sparkar, se magen växa... Herregud vad jag längtar! Om ni bara visste! Jag är så redo jag någonsin kommer att bli. Jag vill nu, nu, nu! Hallå, jag är redo! Färdig att bli gravid! Bring it on!
SNÄLLA LÅT DET VARA MIN TUR!

Igår dök min mens upp lite sådär halvt oväntat! ☺
Nu är jag övertygad om att zonterapin har satt igång mens/äl karusellen igen för det stämmer överens jättebra med äl flytningarna jag fick efter första behandlingen, tidsmässigt. Wiiiiie, jag är såååå glad! Jag tror det är första gången på väldigt länge som jag är glad över att få min mens... ;O)

Jag tävlar om ett valfritt plagg från Röda Hund. TRE vinnare kommer att dras,

Vill du vara med och tävla om dessa tjusiga klänningar?

Kika in hos Millah genom att följa länken för din chans att tävla: http://millahoman.blogg.se/2009/december/tavling-klanningar.html#comment

Min zonterapeut trodde att min konstiga mens kunde bero på zonbehandlingen. Hon sa dock åt mig att uppsöka gyn om jag kände mig orolig. Jag har bestämt mig för att avvakta en mens till och se. Blir det likadant igen så får jag gå. Jag gillar inte gyn. Jag gillar inte traditionell läkarsjukvård överhuvudtaget. Man är duktig på att behandla sekundära symptom, men hittar sällan själva orsaken. Det ser man bara på mina seborré eksem. Jag har haft dem i tio år och har endast fått kortison för dem. Nej tack!

Det enda jag vill nu är att få lite ordning på min kropp....
Jag har tid för nästa zonterapi den 6/1. Hoppas jag får avboka den tiden p.ga graviditet. Men jag har verkligen inga stora förhoppningar på det......