Gravid i vecka 7
Varje morgon/förmiddag dras jag med mitt illamående. Jag klagar inte. Det är obehagligt, ja, men det är också såååååå värt det!! :O) Jag har ingen matlust alls och allting jag tänker på äcklas jag av. Ha ha... Kanske kan man passa på att förlora några kilon så här nu i början? ;O)
Frukt går okej att äta. Mackor, kaffe, middagsmat, kakor, godis... Allt äcklas jag av! Förutom läkerol som jag fick i mig några idag efter lunch.
Sov 2 timmar efter jobbet idag och jag är fortfarande trött. Ska nog snart ta och knyta mig för natten faktiskt. I morgon börjar jag tidigt.
Nu har jag fått inskrivnings tid den 29 juli. Åh va spännande! ♥
Vecka 7
i underlivet, vilket är helt normalt. Sömnen kan rubbas, ofta beroende på att man måste man gå upp för att kissa. Magen kan kännas uppblåst på grund av att tarmarna arbetar långsammare. Vissa har redan ökat i vikt, men har du problem med illamående och kräkningar är det inte ovanligt att du istället har minskat i vikt. Det kan hjälpa att äta något litet innan du kliver upp ur sängen och att äta många små måltider.
Embryot: Embryot är nu en centimeter långt. Handled och fingrar skapas och händer och fötter kan urskiljas som små paddlar. Ansiktet börjar ta form och ögonen kan ses som små fördjupningar. Inne i huvudet finns det något som liknar blåsor, det ska senare bli hjärnan. Här kan man med ultraljud se embryots hjärtaktivitet.
Jag mår illa
Nu mår jag illa på allvar. Ha ha! I love it! ♥
Jag ska strax iväg till jobbet. Skrev några meningar på mitt arbete, men fick lägga ner det då jag inte kunde koncentera mig på att skriva när magen säger ifrån. :O)
Underbart väder idag! Solen gassar på.... Och jag ska jobba, men det gör verkligen ingenting. Jag är så glad för mitt sommarjobb. Jag är glad att jag får chansen att tjäna lite pengar. Annars hade det inte blivit nån valp, men det blir det ju nu. :-)
Ha en underbar dag alla mina läsare! ♥
Å hej å hå
Midsommar susade förbi. Det blev såklart en väldigt lugn midsommar för mig. :-)
Jag mår allt oftare illa både på mornarna och mitt på dagen. Ingen hit, men jag klagar INTE! Jag älskar mina symptom. ♥
Just nu har jag pausat i ett arbete som jag sitter och skriver. Det ska skickas in på onsdag. Har skrivit hälften ungefär och det gjorde jag på nån timma, så förhoppningsvis ska det fortlöpa ganska så smärtfritt.
♥
♥
♥
♥
♥
♥
Jag tävlar.
Jag är med och tävlar hos Familjen NilssonPettersson
Vinsten består av en skötväska från Dadadoo
En andravinst finns också, i form av ett barnvagnshänge!
Tävla du med! http://nilssonpettersson.blogg.se/2010/june/tavling-vinn-skotvaska-eller-barnvagnshange.html#comment
Jag i ett nötskal
Jag är lite konstig.
Jag har haft ömma bröst sen jag plussade, till och från. Jag har fått nån form av mani att jag ska gå runt och klämma och känna på dem hela tiden och så fort de inte ömmar, eller inte ömmar "tillräckligt mycket", så blir jag nojjig. Jag VET så väl att symptomen kommer och går - det gjorde de även när jag var gravid med W, likt förbannat ska jag grubbla. SUCK! Igårkväll var jag tvungen att ta ett grav-test för att verkligen se så att det bor kvar någon där inne. Det känns så abstrakt ibland! Jag är inte alls sån som jag var direkt efter att jag plussat, sjukligt rädd för missfall osv, men jag har kommit in i någon form av fas där jag måste få "bevis" på att det faktiskt bor någon där inne. Att det inte bara är kroppen som jäklas och ger utslag på grav-test. Ha ha ha jag vet, jag är knäpp! ;O)
Gravtestet var iallafall jäääääättestarkt, till och med starkare än kontrollstrecket, så jag får nog lägga ner mitt grubblande. Ha ha!
Jag har införskaffat en bok som Jess rekomenderade mig:
Jag har inte läst så mycket av den än, men det verkar vara en bra och spännande bok! Framförallt lärorik. Speciellt för "sådana som mig" som tror på fler ting än det vi kan se med blotta ögat. ♥
Glad Midsommar önskar jag er!
Gravid i v.6
Kroppen: Du kan känna av graviditetssymtom som yrsel och bli lite darrig i benen emellanåt, särskilt om man har stått länge eller reser sig häftigt. Brösten kan ömma lite och bli en aning större. Det är också vanligt att man blir väldigt trött. Du kan få lite pormaskar i ansiktet till följd av hormonerna. Du bör avstå från alkohol och rökning från och med nu. Alkohol, nikotin och andra droger är extra skadliga tidigt under graviditeten, då det är en väldigt känslig period.
Det är även dags för dig att ta kontakt med barnmorskemottagningen.
Embryot: Embryot växer cirka en millimeter om dagen. Det är lika stort som en ärta, det vill säga tre-fem millimeter. Det har fortfarande en svans som senare blir till ben. Embryot utvecklar det som ska bli nervsystem, det visar sig nu i form av tunna trådar. Fosterhinnorna har bildats, men än så länge finns inte mycket vatten att tala om.
Kroppens organ börjar bildas på allvar, stämband och underkäke börjar ta form. Innerörat skapas, hjärtat slår med en kammare och munöppningen är skapad. Nu skapas en skiljevägg i hjärtat, navelsträngen, lungor, bukspottkörtel, sköldkörtel och lever.
Symptom
Jag älskar mina symptom!
- Blåmärksömma bröst
- Trötthet
- Molvärk
- "Blodsockerfall"
- Lindrigt illamående
- Frossa
- Ständigt kissande
♥
Jag mår bra.
Jag mår bra. Det bor en liten i min mage. Jag har fortfarande väldigt tydliga symptom och igår tog jag ett gravtest som visade jättestarkt. ♥ Emellanåt blir jag nervös och orolig, men jag måste lära mig att hantera allt detta. Det skrämmer mig att jag ska börja jobba i morgon och måste hålla mig utanför mitt hems trygga väggar, men det kommer att bli bra. Det ska bli en liten bebis hos oss i februari. Det är vår tur nu, efter mycket kämpande och mycket tårar.
Lördag
Jag mår fortfarande bra. Jag är lite orolig i kroppen, men jag mår bra. Försöker tänka positivt hela tiden även om det stundtals kan vara rättså jobbigt. Detta lilla gryn är så otroligt efterlängtat, så jag hoppas verkligen att det kan få utvecklas till en liten bebis - vår bebis. ♥
Tack Jess ♥
Nu börjar vi om.....
Det är ett barn vi väntar, inget missfall.
Det ska bli bra det här ♥
Jag ska tänka bra tankar och göra min kropp till en bra plats för dig
Här ska du växa och frodas tills den dagen du bestämmer dig för att göra entré i denna värld
Jag ska vara en bra förebild för dig och göra allt i min makt för att ge dig ett bra liv
Det ska gå bra det här!
Ensam
Jag känner mig så obeskrivligt ensam i allt detta. Ensam och grubblande. Jag analyserar allt. Varenda liten händelse. Varför kan det inte bara få vara bra?
Inget mer blod, ändå innerst inne så tror jag att det bara är en tidsfråga innan det slutar i missfall.
Målar fan på väggen gör jag nog ja, men dessutom är jag en realist. Det har hänt mig förr, varför skulle det inte hända igen?
Det värsta är att jag inte vet VAD jag har gjort för att behöva genomlida detta. Det är många som upplever missfall, jag vet, men det känns ibland som om ödet sparkar lite på mig. Vad är mening med allt detta? Varför måste jag behöva återuppleva skräcken? Räckte det inte med första gången? Jag som precis återhämtat mig från missfallet i februari och var så glad att få börja bebisverkstaden igen. Lyckan var totalt när plusset visade sig på stickan, men strax därefter kom ju även blod... VARFÖR ska det vara så här??!
Brösten ömmar fortfarande lite grann och jag har molvärk till och från. Men jag vågar ändå inte glädjas eller hoppas...
Jag är så glad att jag har min lilla familj. ♥ Både W och hunden har fått mycket kramar av mig idag. Jag behöver det. Jag behöver få känna att dem finns hos mig. För jag behöver dem... Mer än någonsin.
Suck.
Jag vet inte vad som händer...
Sov jättedåligt i natt. Vaknade hela tiden och oroade mig för min hund (som är nyopererad). Tankarna susar omkring i mitt huvud - vad händer med min kropp?
Vaknade plötsligt och kände på brösten. Nä, dem ömmar inget... Inte bra.... Nu på morgonen ömmar de lite grann. Hade "mens känningar" i natt så jag var säker på att det skulle komma blod idag på morgonen, men inget. Inget sen i tisdags.
Varför ska jag behöva gå igenom detta? Jag vill så gärna att det lill* grynet ska sitta kvar, men tänk om kroppen bara "jävlas"? Tankarna snurrar och det värsta är ju att hoppet tänds för varje dag man är blödningsfri, Jag vill inte bli besviken igen. Ledsen blir jag oavsett, men just att man börjar hoppas och sen kanske trillar pladask...
Bara mummel från mig. Jag avvaktar ett tag till, nån vecka, sen får jag ringa och boka tid för vul. OM jag inte börjat blöda mer då tills dess vill säga.
..............
Nu blöder jag. Det blev nog ingen graviditet denna gången heller.
Blå blå känslor
Jag visste inte hur jag skulle påbörja detta blogginlägget så det fick bli med en underbart vacker låt. ♥
Jag fick plus på stickan igår morse (bim-1). Jag är gravid igen. På kvällen fick jag brunaktiga flytningar, precis som jag får strax innan mens. Jag ställde helt in mig på mens. Det har inte varit något mer sen igår kväll.
Jag vet varken ut eller in, bak eller fram. Jag vågar inte ens hoppas på att det lilla grynet i min mage vill stanna denna gången. Jag minns hur ont det gjorde förra gången, när jag insåg att det var ett missfall....
Jag började genast fråga mig själv igår vad jag har gjort för fel. Varför ska jag behöva gå igenom ett missfall till? Nu vet jag inte vad det är. Kanske är det en vanlig flytning som ersatt mensen som skulle komma, annars är det påbörjan till ett missfall. Mer vet jag inte. Inte just nu iallafall.
Jag vill gråta, men jag finner inga tårar. Dem tog slut igår....
♥
Tusen tankar i huvudet idag.
