Lyndi bloggar

Jag tycker om den här låten. Jag är inget jätte fan av Velvet annars, men denna gillar jag. ♥

Idag har jag en bra dag. Gravtestet visar minus idag, knappt en vecka efter att jag började blöda. Känns väldigt bra.. Hoppas nu bara att kroppen återhämtar sig fort.... Kroppen är en himla bra uppfinning faktiskt!

Annars är det väl fortfarande en hel del tankar efter missfallet. Jag känner att jag har bearbetat mycket av det, men fortfarande är det lite chockartat. Jag som var så lycklig över att äntligen ha fått lyckats bli gravid och så plötsligt rycktes det bort från mig. Jag är fortfarande av åsikten att allt har en mening, så jag får tro att det fanns någon mening med denna händelsen också.

Vill du, precis som jag, vara med och tävla om ett fertilitetspaket från www.testlagret.se hos www.theshedevil.blogg.se
För din chans att medverka, klicka in här: http://theshedevil.blogg.se/2010/february/tavling.html#comment så kommer du direkt till tävlingen.

Nu har jag nog iallafall lyckats samla ihop alla bitarna av mig själv. Jag har inte riktigt hunnit limma ihop dem än, men det kommer, det kommer.

Började blöda ordentligt igår. Skönt iallafall att kroppen tar hand om det. Kroppen är fantastisk faktiskt (konstig mening det blev)!

Egentligen, tänk alla djur som kastar eller resorberar sina foster. De verkar inte sörja dem. Det är mer som om "det är naturens gång". Ibland är kanske vi människor för intelligenta för vårt eget bästa, trots att det är fullt normalt att sörja efter ett missfall. Vilket jag såklart också gör. Sörjer den graviditet som inte blev.
Jag känner mig också sådär galet frustrerad! Nu har vi kämpat på i 9 månader och ännu har jag ingen liten kula på magen.
Jag vill inte snart, jag vill NU!

Nåväl, det är bara att fortsätta tåga på.

I fredags fick jag en liten blödning som under helgen utvecklade sig och blev kraftigare. Missfallet är idag ett faktum, då jag tog ett graviditets test i morse som visade väldigt svagt. Svagare än i fredags.
Hjärtat gråter. Det gråter för att jag inte fick fortsätta en graviditet som var så efterlängtad. Jag tackar de högre makterna att jag inte gick längre än till vecka 5. Nu verkar kroppen kunna sköta det hela själv och det är en stor tröst.
Nu snurrar tankarna om ifall jag någonsin ska kunna få ett litet syskon till min son? Nästa gång kommer jag ju att vara livärdd för ytterligare ett missfall och vad jag förstår så är det inte ovanligt med två på raken...

Idag är verkligen uppochner. Ena stunden känner jag mig oerhört stark, för att andra sekunden känna mig alldeles uppriven så tårarna bara forsar längs kinderna...

För min egen del handlar det inte om att jag förlorat ett barn i den bemärkelsen, utan snarare om att jag inte fick fortsätta en graviditet som jag hoppats och väntat så länge på....

Jag tackar dem högre makterna för min underbara familj! ♥

Vad vore livet om man visste vad framtiden hade att erbjuda?
Vad vore tankar och drömmar, om man redan visste allt?

Hade man viljat öppna ögonen till morgonsolens strålar genom fönstret, om man visste vad som skulle inträffa samma dag?
Vill man verkligen veta allt?

Det enda vi kan och bör göra är att låta livet ha sin gång. Låta morgondagen ske i morgon och låta framtiden vara någolunda oviss. Leva i nuet och älska som om varje dag vore den sista.

Jag älskar nu, i morgon och i resten av mitt liv och jag är tacksam över varje dag jag får se solen gå upp. Jag är tacksam över livet jag har fått, människorna jag känner har lärt känna och kommer lära känna.

Jag är tacksam över allt som jag borde vara tacksam över.

Jag älskar att leva.

Nää, nu är depp perioden över. FINALLY! Jag har insett att det kommer att ta tid att bli gravid och det finns faktiskt nån mening med det. Nu ska jag fokusera på min underbara familj, mina härliga djur, vänner och skolan! ☺

Jag känner mig fortfarande jätte deppig och totalt utpumpad och matt. Energin räcker ingenstans och jag vill helst bara lägga mig under täcket och stanna kvar där LÄNGE.

När ska det vända? I varje ögonblick är jag nära på att brista ut i gråt. Jag grät i min sambos famn i morse. Allt bara brast.. Varför måste jag må så här?!! Varför måste det känns så förbannat tungt?

Jag vill bara stänga av tankarna - inte låta dom finnas i mitt huvud. Dem gör mig galen!!!!

Jag undrar vart denna månaden kommer att sluta. Kommer tankarna att göra mig galen på riktigt? Kommer det finnas nån hejd för det som sker? Håller jag på att mista mitt förstånd?
Jag gråter, gråter och gråter lite till. Kan inte tårarna bara ta slut?

SNÄLLA, GE MIG STYRKA... Någon...

Jag funderade över en sak. Bölderna (bamse finnar) som jag fick efter att jag slutat med p-pillerna i maj har äntligen försvunnit. Jag tror att dem var ett ganska säkert tecken på att kroppen var i obalans. Usch, jag minns dem i somras. Stora som kulor. BLÄ!
Dumma p-piller. Jävla Yasmin.

Här sitter jag igen. Det har känts bättre idag, men inte helt bra.
Nu så här på kvällskvisten så blir allt så tyst och då kommer alla tankarna fram från sina gömda vråer.
Min mamma tipsade mig om en låt förut. Hon berättade att när hon hör den, då ser hon min mormor och morfar dansa bland molnen. Nu ser jag det framför mig hela tiden.. Min morfar gick bort för några år sen, men min mormor har jag kvar här hos mig. ♥
Varje gång jag lyssnar på låten så kommer tårarna krypandes. Just nu känns livet lite tyngre än vanligt. Det rullar liksom inte riktigt på, på det sätt som jag vill.
Jag satt i soffan förut och kramade min lille grabb så hårt jag bara fick. Jag känner mig så oerhört tacksam för att jag får ha honom här hos mig. Jag älskar honom så mycket att jag nästan går sönder!
Varje dag tillsammans med honom är en gåva. Det är så härligt att prata och skratta med honom. Han har lärt sig prata så mycket det sista och låter ofta så himla vuxen. Jag får så dåligt samvete när jag är ledsen, även att jag har honom här hos mig. Jag är bara så otålig.
W, du ska aldrig någonsin tvivla på hur mycket mamma älskar dig. Jag skulle gå igenom eld för dig! Älskade unge, du är det bästa som hänt mig!

Nu känns det motigt. Nu har barnagörandet satt sig på min hjärna igen. SUCK. Varför måste det kännas så här ibland? Varför kan jag inte bara ta det med en klackspark, som jag vill? Varför måste jag längta och fundera hela tiden?
Konstigt att man inte tappat det helt än - att man blivit spritt språngande galen.

"Det kommer, det kommer" hör jag jätteofta.
Ja, det gör det kanske, men jag orkar inte vänta mer. Jag har väntat tillräckligt länge. Jag kommer inte att sluta längta och vänta, hur mycket jag än vill. Jag vill inte fundera och grubbla, jag vill inte känna mig ledsen för att vi inte lyckats än. Innerst inne är jag väl medveten om att oddsen för att det blir vår tur någon gång är goda, men jag vill NU. Inte nästa månad eller nästa år, utan NU.


♥ W, jag älskar dig högre än himlen! ♥

Idag läste jag några kloka ord:
Det viktigaste är inte att fylla livet med år, utan att fylla året med liv. ♥

Otroligt kloka ord. Dem får sätta punkt för detta blogginlägget.

Jag är med och tävlar om fina häst/ryttar produkter hos http://westerngirl.devote.se

Klicka på länken för din chans att medverka: http://westerngirl.devote.se/blogs/3499618/bloggtaevling.htm#WriteComment

Eller kanske säger man "ingen deg på jäsning"? Mensen kom den 1/1. Ska jag se det som början på något nytt? Hur häftigt hade det inte varit att ha 1 januari som sin kommande graviditets första dag? ☺ Nåja, förväntningarna ska hållas låga, då detta faktiskt är 9:e försöket. Jag är dock ganska övertygad om att 2010 är vårt år - det är då vi kommer att få bli gravida. ☺
Jag längtar mycket efter en liten mage. En rund, alldeles lagom stor mage att gå runt och klappa och känna på. Jisses, som jag längtar! Medans jag väntar på den lilla magen får jag utnyttja tiden till annat: Min familj, plugg, djuren. Allt som livet har att ge!

Jag har världens goaste lille pojke här hemma som bara tjötar och babblar mer och mer för var dag som går.
Min W är LYCKA! ♥ Jag älskar dig så obeskrivligt mycket!

Jag tror inte på gud, men jag tror att det finns en högre makt än oss. Det har jag flera gånger i mitt liv fått se glimtar av.

I detta blogg inlägg vill jag tacka alla underbara människor som jag har fått lära känna i mitt liv:

TACK alla ni som låter mig vara en del utav era liv. TACK för alla stöttningar under livets gång. TACK för all villkorslös kärlek ni givit mig.

Utan er hade jag inte varit den människa jag är idag.
Tillsammans med er är jag stark och ni är alla delaktiga till det underbara liv jag har! ♥

Det har varit mycket känslor denna julen. Det brukar vara mycket känslor runt jul, då mycket "kommer upp till ytan" då. Jag minns jularna från när jag var liten - hur jag flängde runt mellan alla olika familjer för att göra alla glada. Var det någon som tänkte på hur kul jag hade?
Jag tänker mycket på vilken bitvis tragisk uppväxt jag har haft. Min pappas "nya" fru (dem har väl varit gifta sen -92 tror jag) har inte alltid varit så snäll mot mig. Hon misshandlade mig både psykiskt och fysiskt under flera år och nu i efterhand så har jag förstått att en stor del av detta har berott på svartsjukan hon haft gentemot mig och min pappa. Jag har alltid haft en otroligt bra relation till min pappa och varit "pappas flicka". Min pappa i sin tur har inte alltid vetat hur läget har legat till, då hon valt sina stunder gentemot mig väl.

Jag har på senare år faktiskt trott att jag "stängt locket" och gått vidare i mitt liv, låtit henne vara en del av det och låtit livet lunka på. Men nu inser jag hur fel jag haft. Jag avskyr henne för det hon gjort mot mig. Alla glåpord hon kastat över mig - talat om för mig hur värdelös och patetisk jag är. Att jag var en "dramaqueen" när jag grät p.ga separationsångest varje gång jag "bytte hem" från mamma till pappa och vice versa. När jag var ledsen så sa hon åt mig att "dricka ett glas vatten och skölja ner klumpen som växte i halsen och inte gråta".

Hon har hundratals gånger skyllt mina föräldras skilsmässa på mig - jag var upphovet till allt ont. Det var jag som ställde till bråk mellan henne och pappa, det var jag som gjorde henne arg jämt.
Det är hon som förstört denna lilla relation mina föräldrar hade sedan dem skildes. Det är hennes fel att dem inte kommunicerar.

Jag minns en gång när jag berättade för pappa att hon kallade mig för "bitch" (hon är inte av svenskt ursprung). Då ljög hon pappa rätt upp i ansiktet och sa att hon kallat mig för "wich". (Som om det är bättre att kalla en 10 åring för häxa?) Jag minns inte vad pappa sa eller hur situationen slutade.

Hon sa ofta att jag "sprang efter pojkar" och var lösaktig - trots att jag inte var mer intresserad av pojkar än vilken 12-13 åring som helst.
Jag minns hur jag grät i smyg jämt och önskade att hon skulle flytta ifrån mig och min pappa.

Hon talade ofta om för mig att hon brydde sig om min lillebror och mig lika mycket som hennes två egna barn - Detta har jag förstått i efterhand var en ren och skär lögn, då de alltid fick lite mer uppmärksamhet, finare presenter och blev i allmänhet särbehandlade av henne. Men hon gjorde det på ett sånt sätt så att det inte blev så uppenbart.

Jag vet egentligen inte alls varför jag skriver allt detta. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, däremot vill jag vara en förebild för andra barn som har det svårt i världen. Jag har klarat mig förvånansvärt bra med tanke på vad jag varit med om, även om jag inte gått helt smärtfritt ur min barndom. Jag tvingades växa upp fort och fick inte vara barn så länge som jag hade rätt till.
Efter helgen som varit, så har jag bestämt mig för att inte låta min pappas fru vara delaktig i mitt liv längre. Hon är fortfarande väldigt svartsjuk på både mig och min bror - Vi har ju trots allt gett pappa 3 barnbarn och hon har inga. Det svider nog i hennes ögon, och vet ni vad? Det tycker jag att det ska göra! Jag och min bror har kommit så mycket längre än hennes barn i både känslomässig utveckling och utbildning. Vi vet vad vi vill, sätter upp mål och genomför dem.
Hon och pappa har tillfälligt flyttat isär (de har bråkat konstant i flera år) men senast häromdagen så ringde hon hem och bölade och ångrade sig. Pappa säger att hon "fått sig en tankeställare" men jag sa åt honom att hon aldrig kommer att ändra sig. Hon behöver psykisk vård för att inse hur sjuk hon faktiskt är. För ingen frisk människa trycker ner, slår eller manipulerar ett litet barn. Vare sig det är människans egna eller inte.

Min pappa är alltid välkommen hem till oss och jag skulle aldrig utesluta honom från mitt liv. Häromdagen medgav han till min bror att han inte alltid satt oss i första rum och jag märker att han tar igen det med sina barnbarn. Jag älskar min pappa för att han är min pappa, och det kommer jag aldrig att sluta göra. Han finns alltid där för både mig, min bror och hans barnbarn och det kan ingenting i hela världen någonsin ändra på!

Nu är det 5 dagar sen äl förhoppningsvis inträffade. Jag har lovat mig själv att inte analysera- tyvärr är jag sådär bra på det.

Jag har börjat få lotionsaktiga flytningar nu. Precis som innan mens. Så förhoppningarna för en ev. graviditet har väl mer eller mindre grusats. SUCK. Vad brukar man ha för flytningar innan man plussar?

När jag blev gravid sist så hade jag nog bara lite, lite genomskinliga flytningar. Fast å andra sidan så minns jag inte att jag hade vita flytningar innan mens på den tiden. (Det är snart 4 år sen) Men jag vet inte. Jag grubblar och tänker. Jag vill vara gravid! Det hade varit världens bästa nyårspresent, men tyvärr så verkar det ju inte vara så..

Jag var så nära på att ta ett grav-test i morse. Men chansen att det skulle visat något överhuvudtaget är ju ungefär lika med 0%. Jag har bim nån gång mellan den 31 dec - 3 jan så även om jag mot all förmodan skulle vara gravid så lär det ju inte visa sig än.

Det är många tankar i mitt huvud just nu.

Trött är bara förnamnet. Det blir man när man inte gör något vettigt.

Idag fick jag en julklapp av finaste B! ♥ En ängel i et läderband. Sååå fint! Jag blev såklart överlycklig. Underbara B!

Varför får man så lite pengar av CSN i december? Värdelöst! 6400kr nu och 12000kr i januari. Hur går det ihop?!

Nu snöar det ute. Underbart!

Det verkar iallafall som om snön kommer att stanna i några dagar till och jag hoppas vi får behålla våra härliga minusgrader.

God Jul!

För din chans att vinna ett valfritt smycke från www.glanssmycken.se kika in hos Millah: http://millahoman.blogg.se/2009/december/tavling-valfritt-smycke.html#comment

Nu är jag övertygad - zonterapin fick igång min ÄL.
I tisdags började mina äl flytningar och igår fick jag, efter att jag spontant fått för mig att ta ett äl-test, fullt utslag på stickan! Wiiie! ☺ Låter kanske skit löjligt att vara så glad bara p.ga en äl, men nu vet jag iallafall att min kropp fungerar, även om det dröjer innan jag blir gravid. ´
2010 är jag övertygad om att vi får vårt efterlängtade plus! ☺