A Spark in The Night
Här sitter jag igen. Det har känts bättre idag, men inte helt bra.
Nu så här på kvällskvisten så blir allt så tyst och då kommer alla tankarna fram från sina gömda vråer.
Min mamma tipsade mig om en låt förut. Hon berättade att när hon hör den, då ser hon min mormor och morfar dansa bland molnen. Nu ser jag det framför mig hela tiden.. Min morfar gick bort för några år sen, men min mormor har jag kvar här hos mig. ♥
Varje gång jag lyssnar på låten så kommer tårarna krypandes. Just nu känns livet lite tyngre än vanligt. Det rullar liksom inte riktigt på, på det sätt som jag vill.
Jag satt i soffan förut och kramade min lille grabb så hårt jag bara fick. Jag känner mig så oerhört tacksam för att jag får ha honom här hos mig. Jag älskar honom så mycket att jag nästan går sönder!
Varje dag tillsammans med honom är en gåva. Det är så härligt att prata och skratta med honom. Han har lärt sig prata så mycket det sista och låter ofta så himla vuxen. Jag får så dåligt samvete när jag är ledsen, även att jag har honom här hos mig. Jag är bara så otålig.
W, du ska aldrig någonsin tvivla på hur mycket mamma älskar dig. Jag skulle gå igenom eld för dig! Älskade unge, du är det bästa som hänt mig!
