Deppig.
Jag känner mig fortfarande jätte deppig och totalt utpumpad och matt. Energin räcker ingenstans och jag vill helst bara lägga mig under täcket och stanna kvar där LÄNGE.
När ska det vända? I varje ögonblick är jag nära på att brista ut i gråt. Jag grät i min sambos famn i morse. Allt bara brast.. Varför måste jag må så här?!! Varför måste det känns så förbannat tungt?
Jag vill bara stänga av tankarna - inte låta dom finnas i mitt huvud. Dem gör mig galen!!!!
Jag undrar vart denna månaden kommer att sluta. Kommer tankarna att göra mig galen på riktigt? Kommer det finnas nån hejd för det som sker? Håller jag på att mista mitt förstånd?
Jag gråter, gråter och gråter lite till. Kan inte tårarna bara ta slut?
SNÄLLA, GE MIG STYRKA... Någon...
Men... fina du! Du FÅR bryta ihop ibland! Bara du reser dig upp och går vidare sedan. Varje gång. Tårarna gör sitt och det är skönt då de kommer ut, och man brukar ha mer reda på sina tankar efter att de har runnit. Det här jobbiga KOMMER att få ett slut, du kommer INTE att känna så här för alltid! Kom ihåg det. Många kramar
Tina, just nu så känns det som om detta kommer var för alltid. Tack snälla du för att du påminde mig om att det inte kommer att vara det. Det behövde jag! ♥ Denna gången är det svårt att resa sig upp. Den sista tiden har varit oerhört jobbig... Men jag försöker ta mig upp, lite lite varje dag.. Om ett år hoppas jag att det inte är så här längre.. Tusen kramar
jag tänker på dig....
Åh tack Jess! Det värmer sååå mycket! ♥
