Lyndi bloggar

Det känns som om jag står stilla och stampar på samma ställe och att jag har gjort det ett bra tag nu. Grrr, det gillar jag inte! Jag gillar inte känslan av att inte komma vidare...

Jag är inne i den jobbiga delen av månaden - delen då jag väntar på min mens. Kan den inte bara dyka upp så jag får gå vidare? Suck. Jag får ont i magen, tankarna snurrar och jag slits mellan hopp och förtvivlan. Jag gillar verkligen inte den här sortens stress... Jag gillar väl egentligen inte någon form av stress - det skulle isåfall vara "positiv stress" - men detta är olidligt.... Jag vill inte hoppas, men långt där inombords så gör jag det. Oavsett vad jag säger.

Sitter ofta och funderar på månaderna som gått, sen vi började vår "bakning". Vilken "bitch slap" jag fick när jag insåg att detta tar tid. Jag som kallt hade räknat med att det skulle ta nån månad eller så att bli gravid. Hah, ibland misstar man sig ordentligt...
Ibland blir jag arg för att jag började med p-piller efter förra graviditeten. Det var egentligen så otroligt onödigt, men just då var det lite upp och ner med samlivet. Jag kan väl säga som så här: Det blev INTE bättre av Yasmin (som p-piller sorten heter). Herregud, jag blev deprimerad, sexlusten försvann helt och jag fattade ingenting - inte förens nu efteråt förstår jag vad den jävla skit medicinen har gjort med min kropp. Det är inte konstigt att ägglossningen strulat.

Detta är en gnälldag när mycket känns BLÄ. Nåja, bara att härda igenom och hoppas på att morgondagen blir bättre!