Snö, snö - en massa snö!
Idag har jag varit iväg på en ridtur på C. Han pulsade runt genom den nästan halvmeter höga snön och jag njöt av varje sekund. Jag har glömt hur mycket jag har saknat ridningen! C har stått sen i mitten av december. Väder, tid och mörker har gjort att jag inte hunnit med att rida helt enkelt.
Jag kommer att skritta igång honom lugnt nu, men jag kunde inte låta bli att trava lite grann när vi var ute. Jag började gapskratta för hans jättekliv i snön gjorde att jag skumpade och skumpade - jag fick ta tag i hans man och stå i fältsits. Vi tog en kort galopp också och jag kände hur han jobbade på, men ändå rörde vi oss väldigt långsamt. Det var en helt obeskrivlig känsla!
Jag älskar verkligen den hästen mer än vad ord kan beskriva. Det är så underbart att få bege sig iväg tillsammans med honom när man behöver rensa huvudet. Känner man sig sorgsen så lutar man sig bara framåt, kramar om hans hals och luktar på hans mjuka, goa päls. ♥ Det ger så mycket tröst!
Nu känner jag mig mycket lugnare i själen. Jag känner att jag kommer att kunna börja fokusera mer på C, och släppa syskontankarna lite mer. Snart, snart ska vi komma igång och börja träna igen han och jag! ♥
C, jag älskar dig!
