Tomhet vs glädje och förväntan.
Jag fick en kännsla av tomhet. Den slog ner som en blixt i mig... Jag orkar inte... Det ger mig huvudvärk...
Jag har en stor klump i halsen och jag vill bara gråta, men det går inte. Tårarna vägrar komma ut. Jag vill skrika, men det tjänar ingenting till..... Det värsta är att bara O vet hur jag mår. Han vet hur jag känner. Han vet att det skär i mig emellanåt... Och han stöttar och tröstar..
Jag vill inte bli påmind om syskonförsöken. Tyvärr blev jag påmind just och det gör ont....
Snaaart ska jag hämta W. Ååååh, vad jag längtar! Jättemycket! Superduper mycket! Ikväll ska vi äta taccos framför teven, hela familjen. ♥ Och titta på Idol. Jag längtar såååå mycket! ☺
...... vips så försvann den där tomheten och istället fylls jag upp av glädje och förväntan. Glädje över min lilla familj och förväntan på vad framtiden har att erbjuda mig. Det är bara vi själva som sätter upp begränsningar och det har jag bestämt mig för att låta bli! Jag kan allt jag vill!
