KRÄK.
Idag fick jag reda på att en kompis ska ha sitt tredje barn i maj. Ska jag ge mig själv en rak höger, eller är det någon annan som är frivillig?! Kan någon bara klappa till mig riktigt hårt så att jag kan fokusera på fysisk smärta? Snälla?
Nu känner jag för att hämta min häst, koppla fast två grimskaft i hans grimma och bara rida fort, fort över fälten. Inte bry mig om något annat, än vinden i mitt hår och dem klamprande hovarna under mig. Ta ett stadigt tag i hans man och luta mig ner mot hans hals, viska att han är min räddare, att han räddat mig, innan jag smackar på honom ytterligare och galopperar bort. Bort från allt som gör ont. All smärta inombords.... Snälla, ta mig bort härifrån en liten stund...
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
